Lösningsmedel

Ett lösningsmedel är en vätska som kan lösa upp ett fast ämne, blanda sig med en vätska eller binda en gas och därigenom bilda en homogen lösning. Det vanligaste lösningsmedlet är vatten, till exempel bygger liv nästan helt på reaktioner i vattenlösning. De flesta andra lösningsmedel som används är organiska, till exempel etanol och terpentin. Bland oorganiska ämnen som används som lösningsmedel finns förutom vatten även ammoniak och superkritisk koldioxid.

Lösningsmedel har oftast låg kokpunkt så att de avdunstar lätt eller kan avlägsnas med destillation, så att endast det lösta ämnet blir kvar. Användbara lösningsmedel ska därför inte reagera med de lösta ämnena. Lösningsmedel kan också användas för att extrahera lösliga komponenter i en blandning. Det vanligaste exemplet på detta är te- och kaffebryggning. Lösningar är oftast transparenta, kaffe och te innehåller mikroskopiska partiklar som inte låter sig lösas upp.

Organiska lösningsmedel används bland annat vid kemtvätt (till exempel tetrakloreten), för att späda ut färger (till exempel toluen och terpentin), som nagellackborttagare och klisterlösningsmedel (aceton,metylacetatetylacetat), i fläckborttagningsmedel (hexan), i tvättmedel (citrusterpener), i parfym (etanol) och i kemisk syntes.

Polära lösningsmedel 

Polära lösningsmedel består av molekyler där en del av molekylen har olika elektrisk laddning än den andra. Exempel på sådana lösningsmedel är vatten och alkoholer. Polära lösningsmedel kan delas in i protiska och aprotiska.

Ett protiskt lösningsmedel har en eller flera vätebindningsdonatorer. Protiska lösningsmedel gynnar SN1-reaktioner. Exempel på viktiga protiska lösningsmedel är: vattenmetanolättiksyrasvavelsyra och flytande ammoniak.

Aprotiska lösningsmedel saknar vätebindningsdonatorer; de kan dock innehålla vätebindningsacceptorerPolära aprotiska lösningsmedel gynnar SN2-reaktioner. Exempel på viktiga polära aprotiska lösningsmedel är DMSODMFacetonitrilaceton och svaveldioxid.

Även alla opolära lösningsmedel är aprotiska , men kallas oftast bara opolära lösningsmedel, eftersom det inte existerar några ”protiska opolära” lösningsmedel.

Neoteriska lösningsmedel 

Uttrycket neoteriska lösningsmedel började användas av kemister på 1990-talet för att beteckna icke-traditionella lösningsmedel, framför allt jonvätskor, dvs smälta salter, och superkritiska vätskor som flytandekoldioxid. De erbjuder nya tvåfassystem för extraktion, och de ger ökade möjligheter att variera reaktionsbetingelser. Forskningen kring neoteriska lösningsmedel är i ett skede av faktasamlande, medan mycket i den teoretiska förståelsen av termodynamik och reaktionskinetik saknas. Industrin knyter stora förhoppningar till neoteriska lösningsmedel, bland annat som ersättare för miljöskadliga klororganiska ämnen.

Opolära lösningsmedel 

Opolära lösningsmedel består av molekyler där de elektriska laddningarna än jämnt fördelade över atomerna. Många opolära lösningsmedel är uppbyggda av kolvätekedjor där ( -CH2- )-grupper utgör ryggraden. Enklaste gruppen av kolväten kallas alkaner och har den generella formeln CnH2n+2.

Fläckborttagning 

Bensin är också ett opolärt ämne. Därför kan man använda regöringsbensin för att ta bort fettfläckar på kläder. Det bästa sättet är dock att fukta tyget i en ring runt fläcken och låta fukten dra med sig fettet in mot mitten. Sedan kan man lägga på potatismjöl och gnugga lite. Potatismjölet suger då upp fettet tillsammans med lösningsmedlet.

Tillagd i varukorgen